Frida

Halloj

Helgen spenderade jag med mannen i mitt liv. Han råkar vara en mycket duktig paintballspelare.
Jag hade aldrig provat denna sport som ser väldigt rolig ut tidigare och bestämde mig för att göra detta.
Vi spelade lite, lilla jag bakom ett värn med en sån där skjutmanick som jag försökte hålla i olika positioner för att på bästa sätt "take the enemy down". Jag var faktiskt nära en gång till och med att få in en träff på min motståndare... men icke. Han lyckades mycket förvånande att träffa mig flertalet gånger men jag klarade mig undan med endast träffar på masken så det kändes ju inget.

Efter denna krigsstund föll en plötslig Rambo känsla över mig och jag erbjuder mig FRIVILLIGT att stå som måltavla för att bevisa att jag är alls inte så känslig och rädd för smärta! Sagt och gjort nu har jag ett massivt (enligt mig) blåmärke på låret. Tur att det inte är väder för att använda shorts precis! Känner mig dock ännu lite mer Rambo när jag har ett blåmärke att skryta med, detta visas upp för mina nära och kära med jämna intervaller under dagen! Ingen ser dock lika imponerad ut som jag känner mig, vet inte alls vad det kan bero på.....